Bokklubbsträff hos KittyKicki

Umeå Bokvecka och Littfest så vad kan vara mer passande än en Kittyträff!?

Boken ”En droppe midnatt” funkar bra som både självbiografi och släktkrönika. Jason berättar sin familjs historia varsamt, vackert och ärligt. Episoder från förr som fångar tidsandan avlöser varann, dialoger binder i hop berättelsen och svenska och engelska blandas på ett smidigt sätt och lyfter berättelsen. Genom människoöden öppnar han ett fönster till en tid som fortfarande formar vår. Där musiken och rasismen går som två stråk genom hela boken. En uppskattad bok av Kittyklubben som generellt fick höga betyg.

Det bjöds på kantarellsoppa, Pasta a la Carte och glasstårta.

Träff hos Veronica

Kvällens kittyträff var hos Veronica. Vi mumsade på kycklinggratäng med ris och sallad och till efterrätt bjöds det på brownie med cremecheesefrosting och glass.Denna gång diskuterade vi boken ”miniatyrmakaren” en bok som uppenbarligen berört oss alla med  målande miljöbeskrivningar av Amsterdam under 1600-talet samt ett begränsat men mycket intressant persongalleri. Vi funderade på vilken genre vi just läst;  feel-good, kriminal, kärlek, skräck….svårbestämt men ändå allt i ett på ett okomplicerat sätt. Skulle den passa som skräckfilm? Som opera men sin starka intrig? Författaren håller läsaren på halster, antyder, väntar med svaren eller ger inga alls. Vi kunde mötas i vår frustration över de uteblivna svaren kring miniatyrmakaren. Vem var hen? Många frågor att fundera på men ändå en fantastisk läsupplevelse.

2017-års första Kittyträff

Vi träffas hos KittyKicki för att diskutera boken ”De försvunna böckernas bibliotek”. Detta visade sig vara den mest ogenomträngliga bok Kittyklubben läst. Endast två Kittysar varav en var värdinnan hade klarat av uppgiften men tyckte då också att boken var fantastisk. Man refererade då till språket, facination över kombinationen fakta och fiktion och att vissa författare och böcker tilltalade en mycket. Övriga hade läst lite eller inget. Därför kom diskussionen att handla om varför. Många hade känt sig otillräckligt intellektuella och i det närmaste idiotförklarade av författaren som man tyckte besatt översittarfasoner. Eller att man kanske inte var tillräckligt filosofiskt lagd utan mer åt det naturvetenskapliga hållet och att det kanske varit avgörande. Var boken för akademisk?  Man kände sig lurad, manipuerad och ifrågasatt, ingen vidare trevlig känsla. Tur kvällen i övrigt bjöd uppsluppen stämning, trevliga samtalsämnen, tomatsoppa, sallad med lammkorv och gulbetor och massor av vin.

IMG_6122

En höstkväll i oktober…

… träffades vi hemma hos Jorunn. En för kvällen relativt liten Kittyklubb bjöds på rökta räkor, löjrom och kyckling. Boken ”Låt vargarna komma” en ungdomsbok om relationer, bristen på kommunikation, att växa upp, homosexualitet, AIDS och sorg uppskattades av Kittysarna. Det drogs paralleller till Gardells Torka aldrig tårar trilogin men att denna kanske gav mer utrymme för reflektion och eftertänksamhet. Då flera Kittysar arbetar inom vårdsektorn mindes man sina första kontakter med detta virus under utbildningen eller yrkesutövande. Det diskuterades även vad som gör att en bok klassas som ungdomsbok, är det innehållet, språket eller åldern på huvudpersonen?… Annars pratades det en hel del om mindfullness, psykologer, hur man hanterar sjukskrivningar på olika arbetsplatser. Vi fick även ett litet inhopp av värdinnans far en senior som även han uppskattar god litteratur och kultur, och som fortsätter berika oss med Sara Lidmans skatter.

img_5521 img_5522